00:00/00:00
外链地址
http://www.eemp3.com/audiofile/450ce63fa403d4b05dae9aba2bbd6619.mp3
点击复制
Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Kent
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan fa dig när du vill
En vind blaser skräp längs
Korridoren en sista gang
Och du jag haller andan
Och haller händer i spranget
Det är inte sa langt hem
Än fanns det tusentals tarar kvar
Och de var dina att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Sa be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Passerar vi deras gränser
Minns du var blodsed
Varan lag
Vart dumma korstag mot en lika korkad stad
Jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar at mig
Förminskar allt till ett skämt
Men jag ser pa din ängsliga hallning
Din jagade blick att det känns
Att det är langt hem
Snart finns det inga tarar kvar
De var vara att ge vem som helst
Antligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Sa be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick pa gator jag aldrig sag
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt har
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hal
I en tid da inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling
Vi var alla en gang sma
Ja
Vi var alla en gang sma
Ja
Vi var alla en gang sma
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och sa odlar jag min rädsla
Ja
Jag sar ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling
Vi ska alla en gang dö
Ja
Vi ska alla en gang dö
Ja
Vi ska alla en gang dö
Vi ska alla en gang dö
Vi ska alla en gang dö
Vi ska alla en gang dö