Ah—aa—
Åh—åhej—
Bergen står där sedan länge
men säger aldrig att de är höga
Floden rinner långt och länge
men säger aldrig vart den går
Endast människans hjärta
frågar om och om igen
Vad är det jag söker
på vägen jag vandrar
Ah—aa—
Ett andetag som löses upp i luften
Vinden passerar tomma fält
utan att lämna något kvar
Molnen driver över himlen
utan att stanna någonstans
I händer som försöker hålla fast
finns ingenting kvar
Men i ett tomt hjärta
får världen sin plats
Åh—
Åhej—
Att leva handlar inte om att lägga till
utan om att lära sig släppa taget
Lager för lager
släpper jag allt
Ah—aa—
När ett löv faller
blir skogen stilla igen
När en våg passerar
blir floden klar igen
Människans sorg
är inte annorlunda
Åh—åhej—
Att äga mycket
gör inte världen större
När ingenting finns kvar
blir himlen synlig
Ah—aa—
Jag är berget
jag är floden
Även andetaget som flyter
är jag själv
I detta stora universum
är jag bara en vind som stannar en stund
Åh—
Åhej—
Jag blir till vinden
jag blir till jorden
och återvänder igen
till naturen